”Vi behöver en stark fantasirörelse där inte bara ett fåtal experter utan alla berörda parter, inklusive vanliga medborgare, bör involveras…. Endast de som på detta sätt uppfinner framtiden i förväg kan hoppas på att påverka den på ett effektivt sätt” (Jungk, 1988)
Framtidsverkstad är en effektiv metod och modell för deltagande forskning som främjar inkludering, rättvisa och egenmakt för människor och forskare. Den utvecklades på 1960-talet av Robert Jungk och Norbert Mullert för att stödja demokratisk dialog i samhället. Jungk & Mullerts ursprungliga motivation för att utveckla denna metod överensstämde med ENHANCEs mål. Deras övergripande mål var att berika demokratin och främja ett återuppväckt intresse i samhället för att hjälpa människor att utveckla idéer och projekt för ett bättre samhälle (Jungk & Muller, 1987). Jungk såg till att framtida workshops kunde fortsätta genom sitt pågående arbete som en av de första framtidsforskarna.
Jungks metod för att stödja medborgarnas deltagande i utformningen av alternativa framtider var indelad i fyra faser: förberedelse, kritik, fantasi och genomförande. Han ansåg att autentiskt eller demokratiskt deltagande bäst kunde ske när facilitatorn förberedde grunden så att gruppen kunde utforska sitt problem från flera olika perspektiv och först därefter börja samkonstruera en bättre alternativ framtid. Jungks modell skapade också ett utrymme för gruppen att ta sin ideala framtid och utnyttja sin energi för att åstadkomma förändring i sina samhällen.
Robert Jungk redogjorde för motivationen bakom sitt fokus på framtiden och tanken bakom utvecklingen av Futures Workshop – som är lika relevant idag som för över 50 år sedan.
”Jag bör först förklara hur jag kom att bli intresserad av att starta denna demokratiska institution, framtidsverkstaden. Jag var ett offer för Hitlers regim och lämnade Tyskland 1933. Jag kände mig maktlös inför förintelsen, trots att jag var en av de första som kände till den. Jag levde som flykting i Schweiz under kriget och försökte övertala utländska korrespondenter att skriva om det, men de trodde inte på mig när jag sa att människor mördades i tusental – på den tiden visste jag inte att det rörde sig om miljontals – de trodde att det var en propagandalögn. Detta gav mig en känsla av maktlöshet. Ända sedan dess har jag letat efter sätt för människor att slå tillbaka och påverka händelseförloppet, Framtidsverkstaden är ett sådant sätt. Den hjälper människor att utveckla kreativa idéer och projekt för ett bättre samhälle. Att försöka göra motstånd mot något är bara en del av historien. Det är viktigt att människor vet vad de kämpar för, inte bara vad de kämpar emot” (Jungk & Mullert, 1986, s. 5)